Annika Lyrestam Tillberg
2 januari 1953 – 18 oktober 2024
“Tack för att ni kom och för att ni har funnits där.”
– Annika
Ett liv av närhet, nyfikenhet och rättvisa
Annika föddes in i en storfamilj där livet var intensivt – fullt av röster, viljor, bråk och värme. Hon var lillasystern med en egen väg, som tidigt fann trygghet bland böckerna och drömde om något mer. Redan som barn plöjde hon biblioteket på Årstaskolan och utvecklade en livslång kärlek till litteraturen.
När hennes egen mamma gick bort förändrades allt. Sorgen tvingade fram ett tidigt vuxenblivande, men också ett starkt engagemang i politik och rättvisefrågor. Hon bar alltid med sig arbetarklassens värderingar: solidaritet, jämlikhet, och ett djupt motstånd mot orättvisor. På arbetsplatser som Ordfront trivdes hon som bäst – där lön och röst vägde lika.
Men Annika var också den mjuka handen och det skrattande hjärtat. Hon älskade sina barn och barnbarn över allt, och drömmen om ett dockskåp från barndomen blev till slut verklighet – som en gåva till nästa generation.
Mötet med Jens blev ett nytt kapitel. Deras kärlek var varm, trygg och full av resor, nya platser och delade skratt. Hon beskrev själv det mötet som en av livets stora höjdpunkter.
Musik som följde henne genom livet
Musiken var alltid närvarande. Hon älskade:
Jag vill ha en egen måne – Ted Gärdestad (”den funkar fortfarande!”)
Mother and Child Reunion – Paul Simon (”gick på repeat när jag flyttade hemifrån”)
Och hon följde gärna ny svensk musik: Laleh, Veronica Maggio, Rebecka Törnqvist, Anna Ternheim, First Aid Kit. Hon mindes särskilt en regnig konsert med Håkan Hellström där alla dessa uppträdde – ett ögonblick hon beskrev som ren och skär lycka.
Så ville Annika bli ihågkommen
Hon var tydlig med att hon inte ville hamna på någon piedestal. Men hon sa också:
“Jag hoppas att ni minns mig som någon som oftast var bra. Och juste.”
Höjdpunkter i hennes liv
Att bli mamma
Att träffa Jens
Att bli farmor
Om begravningen
Annika önskade att hennes begravning skulle vara varm, stämningsfull och fylld av sång. Hon tyckte att psalmer i kyrkor skapade närhet. Efteråt ville hon att alla skulle samlas, dricka vin, äta snittar och dela minnen – som en fest för livet, inte bara ett farväl.
Vad hon älskade
Böcker: Högt över Saarijärvis moar av Väinö Linna
Att vara hemma: där fanns ro
Att förändra världen – eller åtminstone göra sitt bästa
Sina barn och barnbarn
Att få oss att känna oss trygga, älskade och fria
