Annika Lyrestam Tillberg

Vår mamma, Annika Lyrestam Tillberg, föddes den 2 januari 1953 och lämnade oss den 18 oktober 2024. Hon lämnar efter sig ett liv fyllt av kärlek, kamp, skratt och nyfikenhet på livet – ett hjärta som alltid klappade för rättvisa, litteratur och familj.

Redan som barn fann mamma sin fristad bland böckerna på Årstaskolans bibliotek. Hon plöjde igenom hyllorna och lät berättelserna bli både tröst och äventyr. Kärleken till litteraturen följde henne genom livet, och bland favoriterna fanns både spännande deckare och stora romaner – inte minst Ferrantes Neapel-svit som hon läste med stor förtjusning.

Mamma växte upp i en stor, bullrig syskonskara där både bråk och samhörighet präglade barndomen. Trots trångboddhet och knappa resurser fanns alltid värmen där – en styrka som följde henne genom livet. Hon bar med sig en djup känsla för solidaritet och arbetarrörelsens ideal. På arbetsplatser som Ordfront trivdes hon, där jämlikhet inte bara var en idé utan en verklighet. När hennes egen mamma gick bort förändrades livet i grunden. Sorgen blev en väg in i engagemang för social rättvisa och kampen för en bättre värld. Hon var aldrig rädd för att höja rösten mot orättvisor eller stå upp för det hon trodde på. Men mitt i allt detta fanns också den mjuka sidan. Drömmen om ett dockskåp som hon bar på sedan barndomen förverkligade hon till slut – för sina barnbarn. Och inget gjorde henne lyckligare än att vara just mamma, farmor och livskamrat.

Musiken följde henne som ett soundtrack genom åren. Från Ted Gärdestads “Jag vill ha en egen måne”, som hon förälskade sig i som femtonåring, till Simon & Garfunkels “Mother and Child Reunion” som spelade om och om igen när hon tog sina första steg in i vuxenlivet. Hon älskade svensk musik, från proggrörelsens kampsånger till Laleh och Veronica Maggio. Hon mindes med glädje en konsert där Håkan Hellström, Veronica Maggio och First Aid Kit stod på scen – ett ögonblick hon beskrev som ren lycka, trots ösregnet. Och så var det kärleken. Mötet med Jens var en av hennes livs största höjdpunkter. Hon beskrev deras relation som varm och djup, en plats av ömsesidig kärlek och trygghet. Mamma önskade att hennes begravning skulle vara en stund av både eftertanke och gemenskap – med sång som rör vid hjärtat, vin och snittar, och minnen som får leva vidare. “Tack för att ni har funnits där,” sa hon att hon skulle ha sagt till oss alla. Vi minns henne för den hon var – varm, rättvis, humoristisk och stark. Inte perfekt, som hon själv inte ville bli ihågkommen, men alltid med ett öppet hjärta och en stark vilja att göra världen lite bättre. Vi bär dig med oss, mamma. I böckerna du älskade, i sångerna du sjöng, i de mjuka händerna som tröstade oss, och i varje litet ögonblick av omtanke som du så generöst gav.

Vila i frid. 1953-01-02 2024-10-18